Lövsta i somras

Jag och Henke somnade rätt tidigt igår, vi kollade på ett avsnitt av "Planet Earth" och jag hann somna innan avsnittet var slut (notera att kl var runt 21.00), vaknade vid 12 tiden och mådde jätteilla för att jag hade ätit för mycket. Gick upp och borstade tänderna och la mig, vaknade vid 9.30 tiden och låg och grät i 30 minuter för att jag hade en sån hemsk mardröm. Henke vaknade vid 10 och låg och kramade om mig en stund och påminde mig om att det bara var en dröm, men det är lite svårt att urskilja drömmar från verkligheten om man för det första är nyvaken, om drömmen kändes verklig och om vissa delar utav drömmen har inträffat på riktigt. Känslorna var verkliga, samtliga i min dröm finns på riktigt och allt var bara riktigt pissigt. Har drömt rätt mycket mardrömmar på senaste tiden, vet inte varför eller vad det kan bero på men det är verkligen riktigt jobbigt, tillslut kan man inte somna för att man är rädd för vad man ska ha hemska drömmar. Jag hoppas att jag inte hamnar i de stadiet igen för det var verkligen inte kul. Kände mig som en riktig zombie.
   Idag har jag i alla fall träffat Johanna, för en gångs skull skulle jag ta mig hem till henne (Vi brukar nästan alltid vara här eftersom man kan prata mer ostört). Men fyfan säger jag bara, jag gick hemifrån 19.10, bussen skulle gå 19.26 så jag hade god tid på mig. När jag kommer under tunneln vid Åkermyntan ser jag att 541an kommer, men jag snabbar mig lite eftersom att jag vet att bussarna brukar komma rätt så tätt inpå varandra. Sen ser jag att även 119 kommer så jag springer fort som fan upp för backen men så tappar jag balansen och snubblar i snön, men jag reser på mig fort som fan och springer upp resten av vägen men precis när jag kommer upp har busschaffuören stängt dörrarna och börjat åka. Så jag missar bussen, för att jag snubbla i backjäveln. Jag kan inte välja vad som kändes mest förjävligt, att bussen var 5 minuter förtidig, eller att nästa buss inte kommer förrän om 35 minuter. Men jag sätter mig ner och väntar och jag är inte speciellt påklädd (mjukisar, linne, tjocktröja, vinterjacka halsduk och ett par sneakers) så mina fötter bokstavligt talat fryser ihjäl, och eftersom att jag inte har något busskort som gäller på kvällarna skickar jag SMS-biljett och då krävs det att min mobil inte stängs av. Som ni säkert redan vet så stängs alla Sonny Ericsson mobiler av när det är för kallt ute, och det är ju lite lustigt med tanke på att Ericsson är ett svenskt märke, då tycker man att dom borde tillverka mobiler som inte stängs av vid minusgrader. Hur som helst, så sitter jag i 20 minuter och värmer min mobil för att den inte ska stängas av, och när bussen äntligen kommer går jag på och visar min biljett, sätter mig ner och precis då stängs mobilen av. Hade bussen kommit 1 min senare hade jag troligtvis inte fått gå på bussen eftersom att busschaffuören inte vill vänta på att min mobil sätts på igen. Usch säger jag bara, hade jag stått därute i 5 minuter till hade jag bokstavligt talat fryst till is. När jag kom upp till Johanna kunde jag knappt prata för att musklerna i ansiktet inte hade tinats upp. USCH och åt helvete med det här vädret!!! Det här gör att jag längtar ännu mer efter coachresan till Rhodos den 13 Juni! Nu ska jag läsa lite och dricka mitt te, sen är det nog läggdags för min del!

Kan det inte bara bli juni snart så att jag kan få ta studenten och sedan bara åka hit och njuta i en hel vecka med ett gäng sköna människor?

Tjaa! Hade så himla mycket att göra igår så jag hann helt enkelt inte uppdatera. Var i skolan mellan 10-16.30, sen åkte jag till Vällingby och träffade Johanna och lite senare kom även Lollo och anslöt sig till oss. En helt bisarr sak som hände igår var när jag gick ut och rökte på balkongen i Vällingehus, det kommer ut två små tjejer i kanske 10 års åldern, så står dom och skriker på en snubbe som står nere vid bion, han såg ut att vara yngre men jag misstänker att dom var lika gamla men att tjejerna bara såg äldre ut. Så tjejerna skriker "Kom upp ja måste prata me dig breee, tegelhögen är ändå stängt" och han skriker tillbaka "vem har gara?", samtidigt som han skriker det går en äldre man förbi som visade sig vara hans pappa, så lackade pappan och skällde ut honom och sen började han även skrika på dom där småtjejerna uppe på balkongen (Han var väl förbannad över att hans son pratar med tjejer eller något). Sen går pappan därifrån och killen säger åt tjejerna att komma ner, och innan dom går kommer ena tjejen fram till mig och säger "Ursäkta, har du möjligtvis en cigarett att bjuda på?". Jag blev helt paff, alltså, hon var typ 10 år?? Jag tyckte jag var tidig med att röka? Så svarade jag "Nej aldrig i livet, du är aldelles för liten för att ens tänka på rökning", så ger hon mig värsta mördarblicken och säger "ok" och ågår därifrån. Jag var fortfarande paff över hela händelsen när jag gick in igen.
   Hur som helst, idag har jag vart i skolan och fixat Felicia och Cornelias hår, eller nej Alex och Jenni fixade Felicias hår. Det blev i alla fall väldigt fint, först klippte jag henne sen tonade jag hela hennes hår eftersom att det var så poröst, sen hade jag i inpackning när jag tvättade det och en organisk olja innan ja fönade henne så håret fick verkligen en helt annan kvalité när vi var klara. Hon låg på en 5a eller 6a i sig själv och jag la på 7,31a revlon på allt. När vi slutade åkte jag förbi Åkermyntan innan jag kom hem, gick in i Zebra salongen och frågade efter praktikplats och JAG FICK PRAKTIKPLATSEN!!! Blev så himla glad, gick hem med världens leende på läpparna även fast mina händer höll på att frysa till is. Nu har jag ätit och snart ska jag och Henke förbi Mamma och Björn och fika lite! :) Pensionärshemmet smedshagen eller något, jag vet. Haha nej ni får ha det så bra sålänge så hörs vi kanske lite senare! PUSS

Första uppsättningsprovet vi hade i 1an.

Sorry för att jag inte har bloggat idag, gottgör det imorgon, lovar!

Egentligen kanske det är bäst att hemlighetsstämlpa det här, men jag kan väl bjuda på mig själv lite grann känner jag. Idag ställdes mina mattekunskaper på prov på naturkunskaplektionen, läraren frågade mig vad 1*1 är, efter en aningens för lång betänktetid svarade jag 1, sen frågade han mig vad 1*2 är, och jag svarade 1. Sen frågade han om det är ett tal med både * och +, vilket ska man räkna ut först, och jag svarade *. Förstår inte, blir det såhär för att man inte har haft "ordentlig" matte sen i 9an? Blir man såhär senil? I 1an i gymnasiet hade vi matte, MatteA Light. Det är matteA fast en lite "enklare" version. Det fanns problemlösningar i vår mattebok, kunde se ut såhär ungefär; Placera </>/= mellan talen.   3      5.... Jag som hade planerat att läsa matteB efter gymnasiet någon gång, om jag inte ens svarar rätt på vad 1*2 är kan jag kasta dom tankarna åt helvete. Efter skolan kände jag mig lite överambitiös så jag åkte till Hässelbygård och promenerade hem(!!!!!). Nu är jag i alla fall hemma, jag tvättar, det är superkul, eller jag försöker i alla fall intala mig själv att det är kul.

Henke förbrukar ca 30 par strumpor på 13 dagar, när han inte jobbar. Nu har han jobbat, undra hur många strumpor jag ska para ihop idag?

Förlåt, jag vill inte låta bitter, men fyfan vad jag hatar måndagar. Allvarligt talat alltså, det finns INGEN dag i veckan som jag hatar så mycket på måndagar. Jag har inte haft en enda lugn stund idag, och jag åt dagens andra måltid för ca 2 timmar sen. Mina måndagar börjar med att jag går upp kl 6 eller tidigare beroende på vad jag ska göra på morgonen (duscha, sminka mig, fixa håret), jag börjar skolan kl 8 men är aldrig där förrän halv 9 med den enkla anledningen att min lärare inte ramlar in förrän vid 8.20, och kunderna kommer 8.30. Sen har vi lektion fram tills 12.30, sen lunch 40 min, sen har vi svenska/historia till 15.30/16.00 beroende på om vi har rast mellan lektionerna eller inte. Sen stressar jag fort som fan hem, byter om, om jag hinner äta något så gör jag det, sen är det full fart till Hässelbyhallen där jag och Emma har träning kl 17.00 med våra småttingar i en timme. Sen kommer jag hem, lagar middag, sen DÖR JAG bokstavligt talat. Jag är helt slut i hela kroppen, vill bara lägga mig ner på spikmattan, stoppa i hörlurarna och typ sova. Nej, men dagen har faktist inte bara vart usch blä och pust. Jag fick veta att vårat flak är fixat, vi ska dela ett 90-flak med en teknik-klass och alla får ta med sig 2 kompisar var. Vi har bästa ljudet och ett tak som kan användas om det skulle regna. Allt för 1000 kr, kan det bli bättre?! Nej men det gjorde mig väldigt glad och jag kunde andas ut. Vi kommer inte stå där som ett gäng idioter på studenten och sätta oss i en varsinn bil och åka runt i stan, det hade bara vart sorgligt. Sen har vi faktiskt varit på Judiska museét, inte för att jag är ett fan av museéum tycker alltid att stämningen är stel och gammal där, men idag hade vi en kvinna som var jude och berättade massor om deras religion. Även om jag inte är ett så stort fan utav museéum så gillar jag religion. Alla "SO" ämnen älskar jag, vet inte hur det kommer sig men allt är så intressant och jag älskar att lära mig nya saker som man har användning för i sitt sociala liv där man möter andra människor med andra kulturer.

Nu ska jag fylla iPoden med massa musik och sen lägga mig på spikmattan, wie dagens höjdpunkt!

Såhär stort är ett 90 flak!

Har bakat energybars, perfekta att äta till mellanmål eller efter träning. Gjorda på nötter(valnötter, pumpafrön, solroskärnor och linfrön) torkad frukt (aprikos, fikon, russin), fiberhavregryn och äggvita. Och goda var dom också kan jag lova.

Har precis käkat frukost, nu är det dags att storstäda...




En bild på mig när jag chillar på stranden i oskarshamn, haha spana in min prickiga bikini

Gick och la mig vid halv 5 tiden imorse, somnade efter en kort stund. Vaknade klockan 12 och gjorde frukost (gröt med blåbär, jordgubbar, gojibär och banan, ett ägg och en kopp te, mums!) Sen gjorde jag och Henke i ordning oss och gick bort till Johannelundstippen, så jävla härligt då jag inte har vart där på hur länge som helst. Vi gick hela vägen upp till toppen, spanade utsikten och ack va härligt det känns att vara tillbaka där. Henke hittade en sopsäck när vi var påväg upp så vi "test-åkte" den på lite småkullar innan det var dags för den stora backen! Ställde mig i mitten av berget och skulle filma Henke när han åkte (Ja, ok ja erkänner jag var aldelles för feg för att åka haha) men det blev något missförstånd så han åkte ner utan att jag filmade, så han fick helt enkelt gå upp igen och åka en gång till men då gled han av sopsäcken. Blir lätt så när man inte är lika skillad som mig som har åkt sopsäck ett X antal gånger i mitt liv. Jag tänkte att jag kunde passa på att åka ner från halva backen i alla fall, och det gjorde jag. Fyfan va kul det var! Här är lite bilder;

Vi kom hem vid 4 ungefär och då lagade jag mat. Det blev lax med quinna, rödlök, rödbetor, babyspenat, mozarella, vitlök, valnötter och creme fraiche. MYCKET GOTT!




Nej nu måste jag gå och fixa mig lite grann, jag och H ska gå på bio ikväll och se Snabba cash!

För att slippa denna fråga längre fram kan jag lika gärna svara på den på en gång; Varför startar jag en ny blogg? Jo, för jag kände att det låg så mycket skit på andra bloggen då jag använt den som terapi i jobbiga dagar. Jag vill börja om på nytt utan att bli påmind om det som varit. Jag vill kunna öppna min blogg och läsa det jag skrivit utan att falla ihop och börja gråta, för så jobbigt är det för mig att gå in på min gamla blogg. Jag klarar inte det just nu, och då blir bloggen lidande för att jag inte vill uppdatera.

Klockan är 03.26 just nu, jag kan inte sova. Jag hör hur Henke andas inne i sovrummet och jag önskar att jag kunde ligga där bredvid honom och sova lika tungt. Men det går inte. Jag ligger och tänker på saker jag inte ska tänka så mycket på, men som ja inte kan låta bli att tänka på. Jag tar studenten om ca. 5 mån, och jag har gått en utbildning som inte gynnar mig på något sätt. Jag kommer behöva plugga ett X antal ämnen för att kunna söka vidare, men problemet är att min plan inte är att plugga i höst. Min plan är att jag ska jobba i 2 år, samla ihop massa pengar och åka till Asien i 6 månader. Och det är där problemen uppstår. Problem nr 1: Henke vill inte att jag åker iväg så länge, vilket jag absolut förstår. Jag skulle bli aldelles tokig om han lämnade mig i ett halvår och bara åkte iväg. Fast samtidigt är det här min dröm, något jag sett fram emot så otroligt länge, jag kan ju inte bara ge upp det? Problem nr 2: Tänk om jag inte hittar något jobb? Tänk om jag sitter på mitt arsle och inte gör någonting vettigt under dagarna. Den tanken gör mig galen, är det ens möjligt att jag, Jasmin, bara sitter hemma? Och pengar, vart f-n ska jag få pengar ifrån? Alla säger åt mig att ta det lungt, det löser sig, och visst jag tror på det dom säger, det kommer förmodligen att lösa sig, men kontrollfreak som jag är så måste jag ha det planerat! Jag kan inte bara låta framtiden komma hit av sig själv utan att jag har planerat vad jag ska göra av den, detta leder till att jag jämt har massa tankar i huvudet som jag blir stressad av, det leder även till att jag i och med att jag planerar så mycket har så otroligt mycket förväntningar på allt, och om man har förväntningar så blir man nästan alltid missnöjd. Jag ritar upp perfekta bilder i mitt huvud om hur allt ska vara, om hur alla ska vara och hur bra allt ska bli, och om någon eller något förstör min perfekta bild blir jag frustrerad, missnöjd, arg, ledsen osv. Mina tankar har bränt ut mig totalt, jag är i högvarv i 1 vecka och kan inte somna och sover ingenting och äter dåligt, är grinig och bara allmänt störig. Sen sover jag i 3 veckor, gärna 14-15 timmar per natt, sen är jag väldigt trött på dagarna och klunkar i mig litervis med kaffe. Denna livsstil fungerar inte längre, eller rättare sagt, den har aldrig fungerat. Så idag ska jag försöka börja om, och med det menar jag inte att jag ska sluta planera, men jag kanske ska sluta planera allt i minsta lilla detalj? Ex: Imorgon ska jag och Henke gå och se Snabba cash på bio, biljetterna är köpta för att vi ska slippa stå i kö, och jag har redan bestämt mig för att jag ska ha en fanta och hot snacks till filmen. Jag har redan målat upp en bild i huvudet om hur filmen kommer att vara, om filmen skiljer sig från min bild (vilket den med största sannolikhet gör) kommer jag tycka att filmen sög. Istället ska jag gå till biografen, köpa något helt annat än vad jag har planerat att jag ska köpa och inte förvänta mig någonting alls av filmen. Så ska mitt liv se ut och jag kommer behöva påminna mig själv samt behöva andras påminnelse att jag ska slappna av.

Idag är början på resten av mitt liv. Eller jag kan inte kalla det jag hade innan för ett liv, det var ett fängelse, så idag är helt enkelt början av mitt liv.